Nu är den här...

Dagen är kommen, dagen då jag ställer mig frågan, varför skaffar folk massa ungar? Hur fan gör man utan att bli helt jävla galen? Ni får ursäkta mitt språk, men i dag är ingen bra dag alls.
Majkens andra tand har spruckit nu, skönt tänker man, jovisst tjena! Hon är värre än någonsin. Klänger, snorar, skriker, kräker (mycket), gnäller och ska "bo" på mig.
Visst, jag älskar mitt barn mer än något, men för helvete!!!

Jag är så trött på att sjunga om små cyklar, stjärnor, händer som klappar osv. Hör jag en låt till om denna jäkla cykel som cyklar och rasslar får man lägga in mig.

Magnus, han är iväg på ett event i Göteborg. Åker ribb-båt, helikopter, äter 3 rätters, dricker gott, äventyr i centrum men framförallt är han BARNLEDIG. Han gör något kul, uppklädd, mätt, håret är snyggt, inget intorkat snor på ena armen, sover på hotell, äter hotellfrukost, inga kräkfläckar på de nytvättade byxorna och kan gå på toa utan att frenetiskt sjunga "klappa händerna när du är riktigt glad". Vilken jäkla lyx.

Hon var helt underbar i morse dock, vaknade av att hon rullade på mig, pratade och log. Kan tillägga att detta kombinerades med att hon kissade på mig samtidigt, sängen fylldes av kiss och dagen startade med att jag fick tvätta och renbädda. 

De som känner ett oemotståndligt behov av att skriva och slänga ur sig en massa klyshor nu om att det blir bättre, att man ska vara tacksam mm. Snälla, låt bli. Jag vet allt det där. Jag vet att hon är mitt allt, jag vet att hon en dag ber mig dra åt pipsvängen. Men just idag, orkar jag inte tänka på det...

Im so hot!!